Kosmologi

 
 Materiens
vibrationstillstånd

Tidsresor till det förgångna skall, logiskt sett, inte kunna ske. Trots detta dyker ständigt rapporter, vittnesmål upp om föremål och personer som passerat den mystiska barriären mellan då, nu och sedan. Det som löser den Gourdiska knuten är Universums oändlighet.
 

Tidens natur

Tiden, i sin mest grundläggande form, är ett mått på tomrummets aktuella tillstånd eller densitet. Det lufttomma rummet (vakuum) är inte ett ingenting utan består av fundamentala enheter som jag väljer att kalla nol. Detta medium benämns ibland som Chí i österlandet. Nol har ett normaltillstånd där enheterna fördelar sig på ett visst avstånd från varandra. I rummets normaltillstånd har rörelsen och därmed även tiden sin maximala hastighet.

Ljus, materia och gravitation består, enkelt uttryckt, av förtätningar respektive förtunningar i vakuum. Så fort något av dessa yttringar är närvarande så påverkas tiden mot en långsammare hastighet. Rörelsen, till exempel en ljusvåg, får en långsammare hastighet nära en tung stjärna. Men även tiden går då långsammare så ljusvågen själv ser sin rörelse som oförändrad. En yttre betraktare kan dock, med en oberoende klocka, mäta skillnaden.
 

Det mystiska nuet

Man kan likna nuet vid en vindil som sveper över ett vetefält. Fältet finns där hela tiden men varje skeende blir inte förverkligat förrän det enskilda strået böjer sig på sitt speciella sätt. Men liknelsen har sina begränsningar för vetefältet har oändlig utsträckning och vindilen återkommer aldrig när den en gång svept förbi. Men så är det ändå med nuet, det existerar just nu och kommer aldrig åter; det vill säga, inte i dess manifesterade gestaltning.

För att återgå till vår liknelse; fältet finns trots allt kvar även när vindilen dragit förbi. Det betyder att vi kan låta vår själsliga betraktelse än en gång svepa över valda delar av vetefältet. På så sätt uppstår det förgångna på nytt men nu i form av en återblick av det som varit. Nuets vind böjer stråna men betraktelsens vind kan inte inverka på det sättet. Betraktelsen kan istället blicka framåt och bakåt, mot vetefält där nuets vind ej är närvarande.
 

Oändlighetens konsekvens

När det gäller tidsresor så finns det en fundamental faktor som måste räknas in i ekvationen, denna faktor är rymdens oändlighet, vilken i sig bär på oändliga variationsmöjligheter. För i ett oändligt universum existerar inte bara galaxer och solsystem som är ganska lika de vi lever i, oändligheten innebär att det finns oändligt många galaxer och solsystem som i minsta detalj är identiska med vår hemmiljö. Vad betyder detta?

Oändlighetens konsekvens innebär att vårt solsystems samtliga utvecklingssteg, på en tidsaxel, existerar på ett oändligt antal platser i kosmos. Det är med andra ord fullt möjligt att teleportera sig själv till en plats i universum som är identisk med vår hemmiljö, så som den var i en förgången tid. Så i den meningen kan vi faktiskt inte bara resa till det förgångna utan även ändra på förutsättningarna där; påverka vår framtid!

Den lilla skillnaden som finns mellan det solsystem vi reser till och det solsystem vi lämnar är att de väsen som lever på fjärran ort i praktiken styrs av "andra själar", vår egen själ kan ju inte vara på två ställen på en och samma gång. Vi kan alltså i det fjärran solsystemet möta en perfekt kopia av oss själva, en händelse som måste vara extremt förvirrande för båda parter. Likafullt är detta något som definitivt kan äga rum.

Så om vi skulle råka ställa till det i vårt eget solsystem, och på något sätt framkalla en katastrof, så kan vi i princip åka till det förgångna (i form av ett identiskt solsystem i förgången tid) och faktiskt varna för att utföra vissa handlingar. Detta skulle ändra detta solsystems framtid, förhoppningsvis mot ett bättre öde. Men detta öde skulle förstås vara helt i enlighet med akashakrönikan (kosmisk minnesbank) för det solsystemet, allt är beräknat.

En logisk konsekvens är också att vi skulle kunna teleportera till vår egen framtid (även detta i form av ett identiskt solsystem som dock nått längre utvecklingsmässigt). Detta förutsätter förstås att vi på förhand vet hur framtiden kommer att gestalta sig. Detta är information som universum mycket motvilligt släpper ifrån sig eftersom det är en poäng att leva i nuet. Vi tvingas på gott och ont sväva i okunskap om vår framtid, åtminstone enligt vad vi hittills trott.

Dubbla framtider

Akashakrönikan gör ingen skillnad på då, nu och senare vilket innebär att även framtiden ryms där. Det finns emellertid en alternativ framtid som en framtidsbetraktare kan råka hamna i. Denna framtid skapas av enskilda väsen och utgör en slags prognos för hur deras framtid kan komma att gestalta sig. Prognosen bygger på summan av alla för väsendet kända fakta. Som exempel kan nämnas det framtidsscenario som planeten jorden bär på.

Vi måste alltså skilja på akashakrönikan, som beskriver den absolut orubbliga framtiden och framtidsscenariot som planeten jorden själv har utvecklat. Det finns inget känt sätt att identifiera vilken framtid man betraktar i olika former av uppenbarelser. Man får nog godta att kosmos bevarar denna hemlighet. I ett större perspektiv kan det vara en välsignelse. Tänk att få en framtidsvision om någonting rysligt som oundvikligen måste ske…

Att korsa tidsbarriären

I den innevarande tidsåldern består våra kroppar av en tung och omedgörlig form av materia. Detta utgör ett oöverstigligt hinder vid naturlig förflyttning eller teleportation, att enbart med viljans kraft byta uppehållsort. Det finns emellertid teknologi som på konstgjord väg förhöjer atomernas "vibrationstillstånd". När materia bestrålas med en viss energi och en viss frekvens, så kan atomernas elektroner bringas att uppsöka snävare banor runt atomkärnan. Materien uppvisar då helt andra egenskaper, den blir "subtilare" och gör inte längre motstånd när den stimuleras att upplösas respektive teleporteras. Materieformen blir osynlig för oss på jorden.

Högfrekvent materia av det här slaget existerar normalt sett inte i det utvecklingsskede jorden befinner sig i just nu. Högteknologiska innovationer kan emellertid förändra situationen lokalt, vilket också har skett på vår planet. Det beryktade "Philadelphiaexperimentet" inledde troligen eran av människor som tidsresenärer. Man måste utgå från att forskare (bakom lyckta dörrar) lyckats att lösa de "barnsjukdomar" som tekniken ursprungligen drogs med. Gemene man får givetvis inte ta del av dessa tidsmaskiner, eller teleportörer, men de används säkerligen inom militära kretsar för transport av både material och människor, kanske även till andra planeter.


Resenärer i hyperrymden

För högteknologiska civilisationer i Universum är förflyttning snabbare än ljuset närmast vardag. Men när det kommer till förflyttning över större avstånd är användandet av tidsmaskiner det bästa alternativet. Dessa svävande farkoster beger sig först till ett "generellt område" i tid och rum som ligger i närheten av slutmålet. När farkosten sedan gått ur "hyperrymden" och anpassat sig till den rådande materien så fortsätter färden "manuellt" med en hastighet anpassad efter ort och ställe. Det säger sig dock själv att tidsresenären måste veta vart den vill bege sig, annars riskerar man kanske att hamna precis vart som helst. Tanken, intentionen, är säkerligen en nyckelfaktor här.

En stor andel av de utomjordiska civilisationer som människor vittnat om är säkerligen resenärer i tid och rum. Några kan ha "snubblat" på vår tillvaro och passat på att ta sig en titt. Andra kan bestå av vanliga jordbor som, från framtiden, rest tillbaka för att varna oss i något speciellt syfte. Dessa har återigen, rent tekniskt, inte besökt sin egen jord men dock en jord som i minsta lilla detalj är identisk med den de utgick från. När de därför griper in och förändrar framtiden så uppnås målet som efterstävades; de utsläcker den karma som legat dem till last. Givetvis så förekommer även tidsresenärer som färdas i utbildningssyfte, de önskar lära sig mer om ett visst utvecklingsskede.

 

Inget tycks vara beständigt för en tidsresenär men varför oroa sig.

Som Too-ticki säger i muminboken Trollvinter:

”Allting är mycket osäkert,

 och det är just det som lugnar mig.”
     

◄ Tillbaka