Nemesis - Solens motpart

 
Jakten på de
n mystiska Nibiru

 

   

 

 

 

Kosmologi

 

 

 

 Faktareservation
och källor

 
 

 

Sidan 1

 

 

Sidan 2

 

 

Sidan 3

 

 

Sidan 4


 

 


 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nemesis motsvarighet till Oorts moln

Benämningen Oorts moln känner vi som ett område runt solen, långt utanför planetbanorna, som rymmer potentiella planeter, månar och asteroider. Området utgör balanspunkten mellan den inåt riktade gravitationen och den utåt riktade solvinden, bestående av positivt laddade protoner. Eftersom Nemesis ju faktiskt är en stjärna så har den ett motsvarande Oorts moln vilket följer stjärnan i dess rörelse i rummet.

Det ständiga mantrat som vi får höra om Planet X hit och Planet X dit har inpräntat en mental bild (desinformation) att det är en planetkropp som närmar sig. Så är det förvisso också men det viktiga i sammanhanget är att huvudaktören i Nemesiskomplexet är en stjärna vars verkningar vida överträffar en planets inflytande. Det är just när vi möter Nemesis Oorts moln i form av en massiv ”bogvåg” som stjärnans styrka framträder på allvar.
 

I den schematiska bilden nedan ser vi hur de båda solarnas Oorts moln har börjat penetrera varandras områden. Emedan Nemesis är mindre i omfång så drabbas den stjärnan och dess planeter först. Nemesis planeter skakas av en kraftig jordbävning och de får motta en skur av stenar, någon asteroid kan också slå ner.

En tid senare så blir det istället solens planeter som råkar ut för samma sak när Nemesis Oorts moln har nått fram till oss. Nemesis förmodas ha större massa och svagare protonvind, vilket gör dess Oorts moln sannolikt har ett mindre omfång.



Det globala jordskalvet

Nemesis motsvarighet till Oorts moln beräknas anlända hela 63 år innan stjärnan själv passerar. En överenskommen ”tystnad” från jordens regeringar innebär att bogvågen kommer att anlända helt utan förvarning. Resultatet för jordens del blir en global jordbävning av en magnitud som den moderna människan inte upplevt. Det senaste jordskalvet (av denna dignitet) skedde år 750 f.Kr. Skalvet var så omvälvande att dåtidens profeter (Amos, Sakarja och Jesaja) använde sig av det, bland annat för att visualisera Guds makt. Det var vid denna tidpunkt som stjärnan Nemesis åter stod i begrepp att dra sig ner under ekliptikan för att där påbörja sin längre orbital om 2783 år. Om man nu räknar framåt dessa antal år så landar man på årtalet 2033. Till detta måste vi lägga ännu ett år med tanke på att det inte finns något "år noll". Vi skulle således kunna förvänta oss ett nytt massivt jordskalv någon gång under 2034 och ett efterföljande polskifte några årtionden senare.
 

Omkring år 1628 f.Kr. så exploderar Santorinis vulkan Thera i ett av de allra värsta utbrott som någonsin registrerats. Kan detta ha varit samma globala jordbävning som har kallats "The Bronze Age Earthquake? Med stor sannolikhet var dessa händelser del av mer än hundra år av förödelse, orsakat av att Nemesis närmade sig solsystemet och åstadkom svåra jordbävningar, tsunamis, ett polskifte och möjligen en omfattande höjning av vattenytan. Den tryckvåg som förknippas med det primära jordskalvet var så kraftfull att jordens hastighet runt solen förändrades. Från att tidigare ha tagit 365 dagar på sig runt solen behövde jorden efter polskiftet endast 360 dagars omloppstid. Detta var inget nytt i sig, mänskligheten har gång på gång behövt justera kalendern efter Nemesis framfart. Men människan har aldrig lyckats kartlägga de olika faserna i Nemesis rörelse, ett kvarstående dilemma som nu kanske går mot sin lösning.

 


Kalenderskiftet och tideräkningen

Det som skedde runt 1628 f.Kr. påverkade hela vår planet. Händelsen förde med sig att många kulturer och civilisationer på jorden plötsligt avstannade och upplöstes, man kan befara att det var den tidens globala jordskalv som orsakade nedgången. Det är, enligt det här resonemanget, en uppenbar risk att vi befinner oss farligt nära tiden då Nemesis "bogvåg" åter drar fram över solsystemet och framkallar förödelse. Men hur stora är oddsen för en sådan händelse när nu osäkerhetsfaktorerna i beräkningen är så många och stora? Dokumentationen från årtusenden tillbaka är bristfällig men inte obefintlig. Det är indicier och mytologi vi har att gå på men dessa skriver entydigt ordet "fara" när man läser mellan raderna. "Se, jag kommer som en tjuv", säger han som är den mänskliga gestaltningen av den mystiska stjärnan. Syftade han på just detta?

I sin långa orbital under solekliptikan har Nemesis samlat på sig rörelseenergi. Denna energi är högre i jämförelse med energin som Nemesis har i sin mindre orbital ovanför ekliptikan. Vid varje passage Nemesis gör förbi solen sker en harmonisering mellan Nemesis ”gravitationsfrekvens” och planeternas individuella frekvenser. Man skulle kunna säga att ett Nemesis rörelse skapar ett energimönster av stående gravitationsvågor runt stjärnan. År 750 f.Kr. skiftar kalenderklockan ännu en gång; året med 360 dagar blir till 365 dagar igen. År 702 f.Kr.äger den märkliga episoden rum med Kung Hiskia och Ahas solur, solen gick plötsligt baklänges tio steg! Detta antas vara året då Nemesis tillfälligt får jordens rotation att bromsa upp, det stora polskiftet uteblir dock. År 687 f.Kr. sker själva passagen av stjärnan, vid denna tidpunkt etableras "Fiskarnas tidsålder".

 


Ny horisont

Nemesis magnetiska styrka härskar i solsystemet, inte ens solen kan konkurrera. En specifik egenskap som neutronstjärnor har (de med en utpräglat elliptisk orbital) är att de "välter" och roterar 180 grader när de kommer i närheten av sin yttersta position, längst ifrån solen. I Nemesis fall så innebär detta att dess magnetfält är motsatt jordens, då stjärnan närmar sig snett underifrån ekliptikan.

Förra gången Nemesis passerade så gavs jorden även en omvänd rotationsriktning av Nemesis. Men sedan dess har Nemesis vridit sig ett halvt varv och även förändrat sin egenrotation (rotationen har givits en omvänd riktning). Nu börjar vi förstå hela vidden av vad som måste ske när Nemesis anländer. Jorden kan inte rotera i samma riktning som förut utan tvingas bromsa in sin rotationshastighet för att förbereda sig att välta över ända och anpassa sig till Nemesis magnetfält. Jorden blir instabil och börjar "wobbla", den "raglar som en drucken", för att citera en känd strof från bibeln; det har hänt förr.

I processen av att jorden tippar över ända så kommer dess oceaner av vatten att spola omkring och radikalt ombilda alla kända landstrukturer. Lägg därtill Nemesis oerhörda gravitation som bokstavligt talat "smälter berg" och bildar kontinenter. Att befinna sig på jorden under en av Nemesis passager är verkligen ingen söndagsutflykt. Men livet fortsätter på ny kula och när Nemesis passerat börjar jorden rotera igen. Sett utifrån ekliptikan och dess förhållande till stjärnbilderna så roterar jorden i samma riktning som förut. Dock, för en betraktare på jorden har tillvaron förändrats; solen går nu plötsligt upp i väster!
 


Mayacykler

Mayakalenderns nio medvetandenivåer sägs ofta och enträget inte ha någonting alls med astronomiska eller materiella aspekter att göra. Jag vill ifrågasätta den ståndpunkten, hur kan det existera ett andligt förhållande som inte på en och samma gång har en motsvarighet i den fysiska tillvaron? Som ovan, så ock nedan, brukar man säga; det menar jag gäller även för utvecklingen i Mayacyklerna. Ju högre upp man kommer i Mayakalenderns medvetandenivåer, desto snabbare tycks tiden förflyta. Det som förr skulle ske under tusentals år skall i högre nivåer ske under mycket kortare tid, kanske bara några hundra år och så vidare. Samma "mängd" utveckling förväntas ske på allt kortare tid.

Den påtagliga förklaringen till detta fenomen anser jag vara stjärnan Nemesis mycket kraftfulla gravitation. I och med att stjärnan drar sig närmare vårt solsystem börjar dess gravitationseffekt påverka oss i stigande grad. Tiden går långsammare nära massiva objekt i rymden, det är ett erkänt faktum, Nemesis är en neutronstjärna och har på grund av detta långt större inverkan på tiden än vad vår egen sol har. Den mänskliga utvecklingen, däremot, har i sin struktur vissa steg som måste klaras av. Därigenom uppstår ett dilemma, våra rörelser och våra tankar bromsas in av Nemesis starka tyngdkraft, upplevelsen är att tiden "skenar" och att vi knappt hinner med det vi måste göra.

 

 

Till sidan 3