Debatt

Officiellt är kvinnan mannens jämlike, i arbetslivet, i politiken och i vardagen. Men under
ytan råder en annan ordning där kvinnor får nöja sig med lägre lön och sämre villkor. Är
detta en yttring av manssamhället, eller är orsakerna snarare av mer djupgående natur?


Könskriget

Det gamla könskriget rullar på som aldrig förr och visar inga tecken på att avklinga. Ett politiskt parti; feministiskt initiativ (Fi) har etablerat sig sedan länge men kämpar ännu för att finna sin form. Men tongångarna är aggressiva och det verkar som om huvudsyftet är att försvaga männens ställning snarare än att stärka kvinnornas position. Själva namnet på partiet är medvetet eller omedvetet en krigsförklaring i sig. Alla män som gjort värnplikten vet utan tvivel att uttrycket ”Fi” är en synonym för ”den lede fienden”. Har kvinnorna alltså utsett sig själva till männens fiender?

Hur lyder den outtalade parollen; ”det finns inga goda män, den enda goda mannen är en död man”? Går vägen mot jämlikhet mellan könen oundvikligen genom öppen krigföring vilken leder till att vågskålen slår över varvid kvinnorna ”tar makten” över männen? Kvinnor ger ibland öppet uttryck för sin åsikt att män är korkade, tröga, enkelspåriga, känslomässigt underutvecklade och barnsliga. Tveklöst är det så att män har problem, alla känner till detta faktum. Kanske säger det oss någonting om kvinnan själv; hur uppfostrar hon egentligen sina söner?



Intellektets roll

Kvinnor och män har bevisligen olika sätt att tänka och de ser tillvaron från lite olika perspektiv. Självklart får man bortse från de individuella skillnader som alltid finns, vi talar förstås om män respektive kvinnor i generella ordalag. Mannen är, enkelt uttryckt, enkelspårig men djup; det är en medveten kanal som verkar. Mannen kan i regel endast göra en sak åt gången, ofta tänker han först, sedan agerar han. Det här sättet att fungera på ger oundvikligen problem i interaktionen med kvinnor men det finns förstås även fördelar. Mannen har en förmåga att fokusera på enskilda problem och se alla dess detaljer, han är även bra på att strukturera och organisera.

Kvinnans natur är betydligt mer komplicerad, hon har ett överlägset intellekt men är paradoxalt nog fullkomligt okunnig om hur hon själv fungerar. Kvinnors simultankapacitet är erkänt god, de klarar att göra flera saker på en gång utan att resultatet blir nämnvärt sämre. Denna förmåga har säkerligen med hjärnans organisation att göra, kvinnor har en ”högre grad av lateralisering”; hjärnhalvorna fungerar oberoende av varandra där vardera en har en ord- respektive en bildfunktion. Resultatet blir två oberoende medvetandecentra som kan användas samtidigt eller var och en för sig. Hjärnhalvorna är ändå specialiserade för verbala respektive bildliga uttryck.

Kvinnor växlar emellanåt mellan sina medvetandecentra, ofta utan att de själva vet om det. Medvetandet i den ena hjärnhalvan har inte alltid samma sinnesstämning som den andra vilket kan ge upphov till en del märkliga situationer. Män får ofta (till sin förvåning) bevittna denna scenförvandling som kan utlösas av en viss gest eller av ett ordval. Om kvinnan själv är medveten om ”övergången” är det ju inget problem men hur många kvinnor känner till att fenomenet existerar? En annan skillnad mellan könen är att kvinnor tycks uppleva världen ”två gånger”; först erfar hon den fysiska verkligheten, sedan recenserar hon sin upplevelse av det som ägde rum.

För att sammanfatta intellektets roll är det av yttersta vikt att kvinnor blir medvetna om hur de själva fungerar. Att suckande rulla med ögonen över mäns idioti är inget sätt att lösa problem. Det är inte upp till kvinnorna att förändra männen till något annat än vad de är, kvinnans uppgift är att betrakta sig själv och lära sig något i den processen. Universum, eller Gud om man vill, har som mål att göra män och kvinnor mer lika varandra utan att för den skull göra dem identiska, det finns en utveckling som verkar i bakgrunden. Var och en, oavsett om det är en man eller en kvinna, måste studera sin person, det finns en enda människa man kan påverka; sig själv.



Den kvinnliga präktigheten

Hur ser kvinnan i allmänhet på sig själv? En av de vanligare uppfattningarna tycks vara att kvinnan har en bild av sig själv som ett offer. Men bilden är kluven för mitt i självförnekelsen är kvinnan ”upphöjd”, hon anser sig vara för god för att ta strid och lyfta sig ur sin situation. Kvinnan tror sig ofta vara den goda och ljusa, den som alltid verkar för fred och samförstånd. Mannen däremot är ond och mörk, mannen är rå och oförfinad med sex och våld som enda intressen. Kvinnan ser sig vara nedslängd på en dunkel och ogästvänlig jord där hon inte hör hemma. Hon är mer belevad, mer seriös och mer ansvarstagande än män (men hon står ut för barnens skull).

Det är knappast en slump att hemsidor skapade av kvinnor nästan som regel handlar om änglar och/eller katter. Motivet och innehållet på dessa hemsidor säger någonting om den kvinnliga självbilden. Änglar är ju alltid goda och lysande varelser; skira, rena och utan någon fläck svävar de liksom lite ovanför mängden. Katter håller sig också på sin kant, de går sina egna vägar och frågar inga andra till råds. Katten är även helig liksom kvinnor vill vara heliga (helgon). Kvinnor svär ju inte och de griper inte till våld, de står långt över sexualiteten och de ägnar sig inte åt triviala och onödiga saker som att leka. Tack vare kvinnans höga dygd kan människan bestå, eller…

Att män har problem av olika slag är ingen nyhet för någon men även kvinnor har problem och detta måste nå ut i den allmänna debatten. Kvinnors problem är knappast av sporadisk eller ytlig natur, kvinnan har fundamentala existentiella problem som är av minst samma dignitet som någon svårighet en man kan stå inför. Det händer att kvinnor använder svaga individer som slagträn för att framhålla sin godhet, ett känt uttalande i den stilen är: ”Vi måste tänka på barnen”, underförstått; ”jag arbetar för barnens väl och därför är jag bättre än dig”. Men vi kan inte göra skillnad på barn, vuxna eller gamla; alla är människor, de har samma värde oavsett uppnådd ålder.



Att unna sig leken

Många vuxna och i synnerhet kvinnor tror att de är bättre människor ju mindre tid de ägnar åt lek. Men det är precis tvärtom, vuxna som vågar ägna sig åt lek blir helare som människor. Det är tillåtet och även önskvärt att leka som vuxna. Hur leken ser ut är mindre betydelsefullt men en sak är viktig; leken måste manifesteras i den fysiska verkligheten. En del kvinnor säger: ”Jag leker visst, men i mina tankar”; beklagar, men det gills inte.



Förverkligad sexualitet

Kvinnor måste våga leva ut sexualiteten helt och fullt, det får vara slut på den falska moralismen som ingen tror på längre ändå. Exakt vilka kvinnans böjelser och lustar är ligger väl ännu något i dunkel men hemligheterna måste väl komma ut till slut. Bespara oss påståenden som att kvinnan på något sätt skulle ha en mer upphöjd sexualitet för det blir bara patetiskt. Kvinnors sexualitet kan se annorlunda ut men den behöver äntligen få komma fram.



Kanaliserad aggression

Trodde någon att kvinnor inte bär på hat och aggression? Tänk efter igen i så fall för skillnaden ligger endast i hur aggressiviteten får sitt utlopp. Det är inte ett uns bättre att leva ut hat och förbittring genom inlindade fraser eller genom listiga ränker. Våld är våld och det leder till skador på omgivningen, även om våldet är av en osynlig natur. Kvinnor bör kanalisera sin ilska i fysiska aktiviteter som gör liten skada, för deras eget och allas bästa.



Den lilla skillnaden

Sett ur ett esoteriskt perspektiv är skillnader mellan män och kvinnor högst temporära. Vi lever i olika former av ”själslig utstrålning” vilket definierar oss som män eller kvinnor. Detta är en kontinuerlig process som har med återfödelse att göra. Vi lever 2x7 liv i manliga energier följt av 2x7 liv i kvinnliga energier och så vidare i eviga kretslopp. Vi kan avblåsa könskriget här och nu för ingen är permanent och för alltid man eller kvinna.

Det är säkert sant att kvinnan har en ”adlig gen” i sitt blod, en långt utvecklad art av ett rymdfarande folkslag fick stå modell för den kvinnliga sidan av människan. Den manliga sidan utvecklades från en mer jordnära art och därav det oproportionerligt stora gapet mellan könen (kvinnor är från Venus, män från Mars). Men saken är att båda blev människor (på gott och ont) och båda måste följaktligen vara människor, på samma villkor.



Vägen till jämlikhet

Är det verkligen sant att männen har makten i samhället? Den bilden kan starkt ifrågasättas. Det kan vara så att män traditionellt har hållit rådslag och fattat beslut i storfamiljer, i byar och i städer. Men kvinnan har givetvis alltid funnits med bakom kulisserna, influerat sina mäns beslut och på obskyra vägar drivit igenom sin vilja. Talesättet "kvinnans list övergår mannens förstånd" belyser situationen ganska bra. Männen må ha makten "på pappret" men kvinnorna har alltid sista ordet.

Kinesiska visdomsböcker talar om motsatser när man vill förverkliga något. Exempelvis: ”Den som vill utvidga sitt rike måste först göra det mindre”, eller ”den som vill torka upp något bör först blöta ner det”, eller ”den som vill knyta någon till sig bör först låta denne gå”. Så vad blir motsvarigheten för kvinnan som (med själ och hjärta) vill bli mannens jämlike? Vilken väg bör hon gå, hur ska hon lyckas övervinna eventuella svårigheter som kan uppstå?



Mitt svar till kvinnan av idag är enkelt och klart:

Kliv ner på jorden och bli människa helt och fullt!

(Det är väl inte en minut för tidigt)

◄ Tillbaka